In English
Hoppa till sidans innehåll

Varför kan inte fler än D/H60 och äldre få 1:7 500?


Alla vill ha läsbara kartor, men vägen dit är snårig. Den uppenbart enkla lösningen då en karta är svår att läsa, att förstora skalan, är inte självklar.

Frågan om kartskala är komplex och det är viktigt med ett helhetsperspektiv, vilket förhoppningsvis framgår av den här sidan.

Bakgrund

Kartskalefrågan har intensifierats på senare år. Antagligen beror det på sättet kartor ritas idag. I början av 90-talet hade alla klasser 1:15 000 och det var i princip ingen diskussion om att det var svårt att läsa kartan. Vi ska inte tillbaka till 90-talet, men någon gång där hände något.

Man kan säga att utvecklingen har skett i tre etapper: 

  1. 90-talet. Kartorna började ritas med ett datorprogram. Det öppnade upp möjligheten för kartritarna att plocka med fler detaljer på kartan eftersom det bara var att förstora upp kartbilden på datorskärmen. Det här var förstås något som försämrade läsbarheten när väl kartan trycktes eller skrevs ut och snart krävde deltagarna en större skala för att kunna läsa kartan. Vi fick fler och fler kartor i skala 1:10 000.
  2. 2000-talet. Här kom handdatorerna med tillhörande GPS-teknik, vilket både ökade möjligheten för kartritaren att plocka med fler detaljer och att precisera dessa bättre på kartan. Problemet var bara att det också ofta försämrade läsbarheten. Snart önskades åter större skala och vi fick bland annat 1:7 500 i de äldre klasserna.
  3. In på 2010-talet kom lasertekniken som kartritarna kunde använda som grundmaterial vid kartritningen. Laser innebär att höjdkurvor ner på 10 centimeters noggrannhet går att se. Kartritarna använder ofta 0,5 meters noggrannhet vid ritningen, men med 5 meters ekvidistans på den slutgiltiga kartan är det fortfarande en faktor 10 i skillnad. Här ritar förstås inte kartritaren med alla höjdkurvor från grundmaterialet utan tar bara med 1 av 10 kurvor, men eftersom kartritaren ser alla andra höjdkurvor ner på en väldigt hög detaljnivå, så blir det ofta svårt att inte ta med små formationer och "hack" i kurvbilden. Det här försämrar också läsbarheten. Lasertekniken har fått till följd att detaljrikedomen på många av våra kartor närmast exploderat och fler kräver nu 1:7 500, även ner i D/H50 och 55 - och till och med i D/H45-klassen!

Lägg där till att trycket eller utskriften inte alltid är av hög kvalité. Förr var det alltid offsettryckta kartor, vilket generellt sett ger en högre kvalité än färgutskrifter. Färgutskrifterna är alltså ofta en försämring jämfört med de tryckta kartor vi hade tidigare.

Två utgångspunkter 

Att som lösning på ovanstående problem förstora skalan rakt av skulle troligen förbättra läsbarheten i många fall, men det är en kortsiktig lösning. Snart är vi där igen. Till och med 1:7500-delarna kommer att bli för detaljrika. 

Om då kartan följer alla mått i normen, utskriften är av högsta kvalité, men kartan ändå är svårläst, kan inte skalan förstoras då? 

Frågeställningen kan delas in i just de här två utgångspunkterna - den ena där kartnormen inte följs, eller utskriften är dålig, och kartan är svårläst. Den andra där kartnormen följs, utskriften är bra, men kartan trots det är svårläst.  

Alt. 1: Om kartan inte följer normen eller utskriften är dålig

Att förstora skalan för fler klasser, utan att ta hänsyn till ...

  1. antalet detaljer,
  2. om kartan är ritad efter normen, eller
  3. kartans utskriftskvalité,

... är något som kan medföra ett antal risker.

Den största risken är att det öppnar upp för att det i nästa kartrevidering tas med ännu fler detaljer, vilket sker på bekostnad av läsbarheten. Likaså riskerar det att storleken på detaljerna minskas på kartan till nästa revidering eftersom de nu syns tydligare. En förminskning gör det inte bara svårare att läsa detaljerna på den nya kartan eftersom de är mindre, det öppnar också upp möjligheten att få plats med ännu fler detaljer till nästa revidering. På sikt önskas då en ännu större skala för att kunna läsa kartan och vi är tillbaka till samma utgångsläge som tidigare - en karta som inte är läsbar och ett önskemål om en ännu större skala.

En förstoring av skalan, utan att ta hänsyn till ovanstående, riskerar alltså att fortsätta den utveckling som vi sett under de senaste decennierna. Det är oftast inget fel med utveckling, tvärtom, men just i det här fallet är den inte hållbar i längden.

Det här illustreras av följande bild:

 

Läsbarhet kontra antal kartdetaljer

Alt. 2: Om kartan följer normen och utskriften är av hög kvalité

Om kartan följer normen och utskriften sker av en av SOFT certifierad utskrivare, finns det ändå ett antal risker med att låta områdets storlek avgöra skalan: 

  • Att disciplinernas särarter suddas ut eller till och med går förlorade. En långdistansbana i H50 ska vara runt 6 km, vilket motsvarar 90 cm bana i skala 1:7 500. Det är en stor utmaning att få in på ett A3-papper som mäter 42 x 30 cm.
  • Att banläggningen med hänsyn tagen till djurlivet, bland annat med väl sammanhållna stråk och viltzoner, försvåras.
  • Att möjligheten för den tävlande att överblicka längre sträckor och bedöma vägval kompliceras.

Så hur lösa problemet?  

Som tidigare nämnts är en förstoring av skalan rakt av inte en lösning på grundproblemet, även om läsbarheten just för stunden kan bli bättre. Viktigare är att kartorna följer kartnormens tillåtna minimimått och att karttryck och utskrifter håller hög kvalité.

Därför genomför SOFT en s k teknisk kontroll för alla våra värdetävlingar, vilket innebär att en granskning görs så att detaljerna på kartan håller de tillåtna minimimått som kartnormen anger för en läsbar karta. Den tekniska kontrollen börjar sprida sig även till övriga tävlingar och inom ett par år hoppas vi att den är så pass etablerad att vi ser stor skillnad i läsbarhet på våra kartor.

Den andra delen, hög utskriftskvalité, är också något SOFT arbetar med genom att årligen certifiera ett stort antal färgutskrivare (personerna alltså), vilka anlitas av de flesta arrangörer. Dock är inte utskrifter av certifierade färgutskrivare alltid en garanti för bra tryck. Många arrangörer använder dessutom andra lösningar för sina utskrifter, ofta med ett sämre resultat.

Går det inte att göra undantag?

Visst går det att göra undantag. Om alla kritierier uppfylls ovan - att kartan följer normen, att en certifierad färgutskrivare anlitas, att hänsyn tas till de risker som finns med disciplinernas särarter och till markaspekterna - och att området är så pass detaljrikt att det motiverar en större skala - så kan arrangören ansöka om dispens för det.

En utmaning är dock att av de ca 70 kartor SOFT tagit in i den tekniska kontrollen under 2014, 2015 och 2016, har endast ett fåtal följt kartnormen från början. Om inte kartorna för våra värdetävlingar följer kartnormen så ser vi en uppenbar risk att inte heller kartor som används till våra övriga tävlingar gör det. Här ligger ett stort ansvar på distrikten att kvalitetssäkra så att kartorna följer normen.

En översyn för fler klasser

Kan vi säkerställa att kartorna följer kartnormen och vi har genomgående hög kvalité på utskrifterna på våra tävlingar kan det också finnas anledning att se över skalan just i de klasser där en försämrad syn börjar göra sig påmind för de allra flesta.

SOFT kommer att bevaka frågan parallellt och titta på vilka behov som fortfarande finns i de fall där kartan följer kartnormen och har hög utskriftskvalité.

Uppdaterad: 2017-06-22 11:14
Skribent: Niklas Wrane
Epost: This is a mailto link
Huvudsponsor
TeamSportia_2radig_CMYK
Partners
Annonser
Ut i det fria

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link