In English
Hoppa till sidans innehåll

Vilt och Orientering


Hur är för dagen samförståndet mellan OL och viltvården? Eller ska vi säga jägarna? Mark & Viltkommittén har stillsamt funderat och gjort det tillsammans med Jägareförbundets rikskonsulent Hans von Essen. På riksnivå är allt lugnt, rapporterar Hans - varken gamla surdegar eller nya akutfall. Men vi vet alla att det lokalt likafullt sker kollisioner. Det lugna läget tror Jägareförbundet beror på det samråd och de regler som utvecklades redan på 40-talet.

För det ömsesidiga samrådet kan det för orienterarna vara skäl att följa de aktuella frågorna inom jakt och viltvård.

Vi lämnar då vårt eget distrikt med sina speciella – och svårare – förhållanden, med dess sönderstyckade marker, hektiska trafikleder, skyhöga jaktarrenden etc. För en stund får det nu bli riksperspektivet.

Rovdjuren och OL?

Vargen

Det som just nu får mången jägare, fårfarmare och andra att koka över är VARGEN! För bara 150 år sedan var den ännu ett gissel, i skogarna betade ju ännu kor och getter. Alla hade plikt ställa upp på ”vargskall”. I den storskog där Arlanda nu breder ut sig sköts fyra vargar nyårsafton 1848 vid ett skall. Men med teknikens välsignelser blev vargen snart så gott som utrotad. 

Så till biologisk mångfald och ny rovdjurspolitik. Med dagens stam på något hundratal djur kan troligen vargen överleva. De flesta rör sig inom Värmland, Dalarna och Gästrikland. En tog sig för något år sedan tvärs genom Stockholm. Vargen är en effektiv jägare. Tyvärr river den utan urskillning. Viltet flyr markerna. Dyrbara jaktarrenden blir värda noll. Därav allmän ilska. Men en orienterare behöver inte bekymra sig. En varg lär han aldrig få se. Den är skygg. 

Björnen

är mer välanpassad. Jägarna var tidigare oroade. Den höll älgen borta. Men även om björnen tar för sig tycks älg räcka för alla. Björnstammen har ökat och ligger nu omkring 2.000 st. Sedan en tid får ett antal björnar skjutas på licens, i år ca 120 st. Jägarnas syn har börjat ändras, de har fått en ny och spännande jakt Man behöver inte åka till Kanada längre.

Och orienterarna? De kan vara lugna. Björnen är mycket skygg. Endast en enda jägare har på senare år kommit till skada. Hans hund hade ”ställt” en björn och länge irriterat den med sitt ståndskall. När hunden hör sin husse och springer för att rapportera följer björnen efter. Jägaren skjuter men bara skadar, han får björnen över sig, sargas men klarar livet.

Lo och Järv

Lo och järv ser vi orienterare aldrig skymten av. Men de finns där. Lostammen tycks vara väl etablerad (ca 1.300 st). Järvstammen är däremot ännu hotad (bara högst 300 st) De bägge är suveräna jägare. De fäller lätt mångdubbelt större byten. Både lo och fjällens järv finns där renskötsel drivs (40% av landets yta!). Men renägarna ersätts.

Bytesdjuren och OL?

Älg och rådjur möter orienteraren däremot ständigt i skogen. Stammarna är stora och stabila. Alltför stora menar skogsägarna. Framtidens förluster av deras skador på plantor och ungskog kan röra sig om miljardbelopp. Jägarna har ett annat intresse. Däremellan försöker länsstyrelserna medla med sina licenstilldelningar.

Hjort

Frigående kronhjort (idag ca 8.000 st) och dovhjort (ca 13.000 st) är på snabb ökning. De är högt skattade jaktbyten. Nere på kontinenten är kronhjorten katastrofal genom sin aptit på ung granbark. Här uppför den sig avsevärt bättre. Hjortarna är skygga, rör sig ofta i små flockar och ibland över stora områden. En avdrivning hinner knappt börja förrän de har lyft. De snor inte envist runt sitt hemrevir som rådjuren.

Vildsvin

Vi har på den här sidan tidigare pratat vildsvin. Tillväxten har fortsatt, vi har nu troligen över 50.000 st. För jägarna har det blivit ett viktigt vilt om än svårjagat. De är minst lika begåvade och vakna som en klok hund. Och mycket snabba. Därtill svårskjutna. De får bara fällas med kula. Troligen skjuts de flesta under vak, ofta vid åtel.

För orienteraren är vår vilda gris mest ett trevligt sällskap - men som han än-då sällan ser. Eftersom vi inte bara rör oss efter stigarna ser orienteraren mer än annat friluftsfolk resultatet av grisarnas matvanor, stora fläckar av rejält och färskt uppbökad jord.

Nu har vi bara talat om fyrfota vänner i skogen. Vi har ju också alla de bevingade. Några kan vara nog så känsliga. Vi återkommer gärna till dem.

Uppdaterad: 12 NOV 2013 16:42 Skribent: Henning Hamilton

Postadress:
Stockholms Orienteringsförbund
Vretenvägen 4
171 54 Solna

Kontakt:
Tel: 086274050
E-post: This is a mailto link

Se all info

Samarbetspartners

 

OL-specialisten
Stockholms bästa butik

MILA 2012
Tillverkar pannlampor som lyser upp stockholmshimlen

25manna
Världens bästa klubb vinner


10MILA är vårens kraftmätning för alla klubbar